Många av er som läser min blogg har varit med sen begynnelsen då bloggen handlade om just egotrippen medan många andra har tillkommit i mitt liv senare. Så för att ta det från början, varför den här bloggen uppstod, skriver jag detta inlägg.

Någon gång för ungefär 20 år sedan kom jag på den briljanta idéen att jag skulle göra precis som Göran Kropp gjorde, cykla till ett berg och klättra upp på det. Han valde Mount Everest, världens högsta berg,  men något mer modest i mitt uttryck valde jag Kebnekaise, Sveriges högsta berg. Sagt och gjort, 2006 gav jag mig iväg från Malmö på min fullpackade cykel mot Kebnekaise med ett oerhört fokus på målet. Jag hade startat den här bloggen och kallade den egotrippen. Just därför att det var en egotripp. Jag skulle ju cykla själv. På den tiden hade jag inte ens dator med mig och det var innan jag ens ägde en smartphone. Så jag fick ringa till min vän Åsa på kvällarna och diktera så hon kunde skriva på bloggen.

Inläggen som finns här är en blandning av det jag skrev då och det jag lade till senare när jag kom hem. Och hem kom jag fortare än jag tänkt mig. Strax norr om Örebro tog det stopp, efter sex dagar. Då var mitt knä trasigt och, skulle det visa sig, så hade jag lunginflammation. Men även om jag hade varit frisk är jag långt ifrån säker på att jag hade klarat hela resan och det på grund av min inställning. Jag hade sådant fokus på målet så jag glömde liksom bort själva resan.

Jag bestämde mig nåt år efter resan att jag skulle ge det ett försök till men med en helt annan inställning. Den 4 juli 2010 gav jag mig av igen, med en helt annan ödmjukhet inför uppgiften och med mottot att det är resan som är målet. Det skulle visa sig vara en framgångsfaktor. För den här gången kom jag ända fram till vägs ände i Nikkaluokta.

De 200 milen tog 26 dagar varav jag cyklade i 2o dagar. Men det var ju upp på Kebnekaise jag skulle. Hur gick det då? Nja, jag kom aldrig upp på toppen. Inte det året i alla fall. Men vet ni vad? Det gjorde inte det minsta. Att jag hade klarat av att cykla hela vägen var det viktigaste och det är jag fortfarande oerhört nöjd och stolt över. Alla blogginlägg från resan finns att läsa här.

Jag har ett utkast till ett manus som jag skrev för några år sedan om resan och vad som gjorde att jag klarade det vid andra försöket 2010. Kanske, kanske kommer jag att publicera det någon gång i framtiden. Om ni vill läsa?

Men fram tills dess så är det fokus på skapande, textilkonst och slöjd! Vi hörs om en vecka igen.