Nu är den klar, Öndalspläden. Jag har funderat på den ett bra tag och skissat på hur jag vill ha den, mest i huvudet som vanligt men även på papper den här gången. I februari i år började jag räkna för att planera väven och hur mycket garn det skulle gå åt. Jag valde Järbos nya garn Svensk Ull, ett tretrådigt garn som passar bra att väva i. En pytteliten provväv och sen var jag redo.

Att väva innebär mycket arbete innan man ens kan börja väva. Först ska man varpa. Det innbär att man ser till att alla (i mitt fall) 388 trådarna ligger i rätt ordning och är lika långa. När man gjort det ska man förskeda, alltså se till att varje tråd hamnar i skeden så att man kan sätta i varpen i vävstolen sen. Genom att dra på varpen, alltså att rulla upp den längst bak i vävstolen, är man sen redo att solva. Solva betyder att man stoppar varje enskild tråd genom ett solv, i rätt ordning så att man får det mönster man vill ha. Därefter skedar man, varje tråd ska igenom skeden innan man kan knyta fram väven och man är nästan färdig att börja väva.

Men innan man kan börja väva behöver man knyta upp tramporna under vävstolen. Det kan vara lite trångt och lurigt. Det som krånglade till det lite mer var att jag vävde filten dubbelt efterssom min vävstol inte är filtbred. Så jag vävde 60 cm bredd men med filtens bredd 120 cm.

NU kan man börja väva. Först en liten provbit som också fungerar som fäste när man sen ruggar filten. Jag kommer till det om en liten stund. Efter det får ska man dreja fransarna. Det betyder att man tvinnar garnet som ska bli till fransar. I min profil på min instagram (by__ego_annaj) finns mer bilder och filmer på Öndalspläden, tex när jag drejar fransar. SEN började jag väva på riktigt. Jag har inte berättat om själva motivet tidigare tror jag. Den heter Öndalspläden för att det är en bild som jag har från vår fäbod som heter Öndalen och ligger utanför Mora. Min bror äger stugan nu och det är han och min svägerska som ska få pläden för att ha den i stugan. Om man står vid ett visst ställe i Öndalen så ser man först ängen med blommor, nere på gården finns ett härbrä och sen kommer huset som är falurött med vita fönster och rött tegeltak. Sen ser man sjön, med öar i. Där sjön tar slut kommer granskogen och ovan solen och himmlen. Det är dessa delar man ser i filten.

Jag ville göra pläden sådär fluffig och mjuk som bara ullfiltar kan vara så jag åkte till en gård i Skivarp utanför Skurup på sydkusten för att få den ruggad. Vävhalla heter de och tar sig till och med små projekt som en enskild filt. Jag fick se maskinen som de använder. Är det något jag går igång på så är det gamla textilmaskiner där mina två världar möts – maskiningenjören med slöjdaren. Det är i princip en cylinder där det sitter fast naturliga kardborrar som ruggar upp ullen.

Jag är så nöjd med den här filten. Första gången jag väver dubbelt, första gången jag låtit rugga en filt. Den ligger definitivt högt på min nöjdtopplista över saker jag gjort