Idag har jag skrivit ett långt inlägg till bloggen på ecostep som handlade om tankar inför egotrippen och var idén kom ifrån från början. Här kommer det:
Ibland undrar jag vad jag har gett mig in på. Kommer jag verkligen att klara det? Kommer kroppen att hålla? Kommer knäna att hålla? Kommer jag mentalt att klara det? Ensamheten? Ändlösa vägar? Uppförsbackar? Det är många frågor som snurrar runt i huvudet. Men oavsett så är detta något jag måste göra. Om jag inte ger det en chans kommer jag att spendera resten av livet att fundera på om jag hade klarat det och ångra att jag inte försökte.Det må bära eller brista, så är det bara. Idén kom till mig för många år sedan. Att göra en Göran Kropp-lightversion. Egentligen började den med att jag tyckte att min man skulle göra det, cykla till Sveriges högta berg och sen gå upp på toppen. Det tyckte inte han. Så då kom den enkla lösningen till mig, jag får väl göra det själv då. En utmaning att bita i, att ensam cykla från Malmö till Kebnekaise.En resa på drygt 200 mil. Hur det går återstår att se. Om en månad åker jag. Då ska all utrustning vara klar och packad, vägen vald och cykeln och jag i toppform.Jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning. Eftersom jag faktiskt testat en gång tidigare, för fyra år sen, vet jag vad jag ger mig in på den här gången. Hur fantastiskt stolt man känner sig, alla underbara människor man träffar men också hur ensamt och överjävligt det kan vara. Varför jag inte kom ända fram den gången berättar jag om i ett annat inlägg. Önska mig lycka till!
Sometime I wonder what I am up to? Will I really make it? Will my body stand the pressure? Will my knees be ok? Will I mentally make it? The loneliness? Endless roads? Hills to climb? It is alot of questions in my mind. But regardless, this is something I need to do. If I don’t give it a chance I will spend the rest of my life thinking if I could have made it and regret that I didn’t try. The idea came to me several years ago. To do a Göran Kropp-light version. Göran Kropp was a swede that biked to the highest mountain in the world, Mount Everest and then climed to the mountain summit. Actually it started with me trying to talk my husband into doing it, to bike to the highest mountain in Sweden and then walk up to the top. He didn’t want to. Then it hit me, I will do it myself. A challange all right, to bike alone from Malmö to Kebnekaise. A travel of more than 2000 km. How I will do is still to be relieved. I will be leaving in a month. Then all the equipment should be ready and packed, the roads selected and me and my bike in top trim. I am looking forward to it with very mixed feelings. Since I did try once before, four years ago, I know what to expect. How deeply proud the I felt, how many wonderful people I met but also how lonely I felt and how terribly hard it was. Wish me luck!