Det finns ett födelsedagsbarn till som jag vill fira. Min blogg fyllde ett år igår. Det är ett år sen jag började blogga och tittar man tillbaka på vad jag skrev då så var jag lite tveksam till det här med att blogga. Hur blev det då? Jag tycker det har gått bra. Jag har skrivit om det jag tänkte mig och faktiskt har bloggen ibland funkat som säkerhetsventil när jag har velat få ur mig saker som jag burit på om träning, motivation eller snarare brist på motivation och tankar om livet. Jag har haft en liten men trogen skara läsare som jag hoppas ska kunna bli större nu när jag går mot sista halvåret av uppladdning. Jag är oerhört tacksam för att ni läser min blogg och för de kommentarer jag fått, jag blir alltid lika glad. Skriv mer och ofta! Jag behöver det.
There is one more birthday to celebrate. My blog had a one year anniversery yesterday. I starded writing one year ago and if I look back to what I wrote back then I was kind of doubtful if I really had the guts to start blogging. Was anyone interested to read about me? Having a blog is like one big egotrip… or? Bingo! My aim with the blog back then was to write for myselft and my ego as a part of the preparation for the egotrip 2010. And then if someone wanted to read would be a bonus. So how has it been? Well, I have actually had good use for my blog. It has worked kind of as a safety valve when I needed to get things out of my mind regarding training, motivation or rather lack of motivation and thoughts about life. I have had a small but devoted crowd of readers. I am very greatful for those of you who read my blog and it always makes me happy reading comments from you. Write more and often! I need it.