Att cykla i medvind är härligt. Man känner sig som värsta cyklisten och bara susar fram. Tror att man nog visst skaffat sig de där musklerna och uthålligheten för att kunna cykla så där bra. Är det riktigt bra medvind blir det  nästan vindstilla i ansiktet. Så kändes det idag när jag cyklade hem. Jag nästan flög fram. Annat var det i morse, tack och lov hade det mojnat lite mot i natt när det blåste ordentligt, men det var trots allt motvind. På mina två mil jag har att cykla gick det 10 minuter fortare i eftermiddag än i morse. Men motvinden ger träning, både mentalt att orka fast det inte går så fort och att man får slita mer för att komma framåt. Så egentligen borde det vara tvärtom, jag älskar motvind…