En vän till mig skrev i ett mail idag att för att klara av en utmaning som denna krävs tre saker: Vilja – Smärta – Lycka (i den ordningen). Det kan nog stämma. Vilja är förstås genomgående, utan den så kommer man inte långt. Smärtan kommer att komma, man kan inte cykla 200 mil utan att det gör ont, så är det bara. Lyckan kan vara en nog så stor drivkraft; lyckan att klara varje etapp, lyckan att orka, lyckan när bergets topp närmar sig. Tack L för de kloka orden! Dessutom slutade en kär kollega och vän till mig idag och av henne fick jag uppmaningen. ”Ha roligt, det är en order”. Tack A, jag kommer att sakna dig!

A friend of mine wrote in a mail today that to be able to take on a challange like this it takes three things: Determination – Pain – Happiness (in that order). It is probably true. Determination is of course key, without it you will not get far. Pain will come, it is not possible to bike 2000 km without pain, that is it. Happiness can be a driver itself; the happiness of making it every day, the happiness of getting further each day, the happiness of getting closer to the mountain summit. Thanks L for those wise words! On top of that a very dear colleague and friend left her job today and I got these words from her: ”Have fun, that’s an order”. Thanks A, I will miss you!