Min vän Katarina sa häromdagen till mig att jag även i mitt hantverk och konstnärskap jobbar väldigt mycket som den ingenjör jag ju också är. Jag har inte tänkt på det själv men hon har ju helt rätt. Jag har en tydlig process jag följer innan jag sätter igång som innefattar mycket planering och beräkningar. Utifrån en idé måste jag bestämma rent tekniskt hur jag ska gå tillväga; vad jag har för utrustning och verktyg, vad jag har för kunskaper och vad jag behöver för material.

My friend Katarina said to me the other day that I work very much like the engineer I am in my artistry. I have not thought of it that way before but she is right.  I have a clear process that I follow before I start doing anything and it all actually includes lots of planning and calculations. From an idea I have to decide technically how to do it, what are my equipment and tools, what are my knowledge and skills and do I have the material needed.

Idéprocessen pågår i princip uteslutande i mitt huvud. Jag skissar väldigt sällan för att utveckla idén utan mina skisser är för att komma ihåg vad jag tänkte. Sen kommer mitt favoritsteg i processen, att planera. Jag älskar att planera. Den här delen av processen kan fortgå länge, länge, ibland i flera år innan jag kommer till skott och verkligen sätter igång. Om jag sätter igång. Det finns till och med de idéer som jag fått och i detalj planerat för att sen vara ”klara”. Jag behöver ibland inte ens genomföra idéerna för att känna mig nöjd och klar.

The creative process mainly happens in my head. I very rarely sketch to develop an idea, I sketch to remember my ideas. After that comes my favourite step of the process, to plan. I love planning. This part of the planning can continue for a long, long time, sometimes several years before I really start doing. If I even start doing. There are ideas that I have had and planned just to stay that way and call the project “finished”. I sometimes do not even need to do or make anything to feel done and happy.

Om ni har läst mina två senaste inlägg om konsten att spinna och konsten att knyta 20 000 franska knutar så ser ni prov på detta. Innan jag sätter i gång med själva arbetet så vet jag vad jag ska göra, jag vet hur jag ska göra och att vet att jag har allt material jag behöver.

My two latest post, the art of spinning and the art of making 20 000 french knots, are typical examples of this mindset of mine. Before I do anything I know what to do, I know how to do it and I know I have all the material I need.

Dessutom, som jag skrivit om tidigare, så vill jag ju gärna göra det så svårt som möjligt också, varför göra det enkelt när man kan krångla till det. Inte för att det är särskilt ingenjörsmässigt, det är rentav ganska dumt. Men målet med väldigt många av mina alster är att när betraktaren tittar på mina verk vill jag att hen inte i första anblicken ska förstå hur det är gjort, det ska inte vara konstuktionsmässigt självklart. Fast det kanske bara är jag som tänker så. När jag ser ett textilt hantverk eller konstverk är det bland de första jag tänker på, hur har konstnären gjort det här?

And also, as I have written about before, I strive to do things as complicated as possible, why do it simple when it can be done complicated. Not that this is particularly engineering wise, on the contrary it is probably pretty stupid, but that is how I like it. One of the goals with many of my creations is that at a first glimpse of the creation it should not be obvious how it is constructed or made. But maybe it is only me that thinks that way. When I see textile piece of art that is the first thing I think about, how did the artist do this?