att lära sig spinna

I somras gick jag en kurs på Sätergläntan i Insjön. Jag har berättat lite om det tidigare. Kursen hette ”En slända om dagen” och var en kurs att lära sig spinna garn på slända. Eller rättare sagt på fyra olika sländor; hängande slända, stödd golvslända, handhållen slända och stödd slända. Kursen hölls av fantastiska Josefin Waltin. Här är länken till hennes blogginlägg där hon skriver om kursen. Josefin är oerhört kunnig, pedagogisk, tålmodig och lugn i sitt sätt att undervisa. Det var en härlig vecka där jag lärde mig massor och träffade roliga och trevliga nya människor.

Vi ägnade en dag åt varje slända, varvat med ullkunskap och beredning av ull för att kunna spinna den. Sista dagen hade vi ”ullprovning” då vi fick fem olika ullsorter som vi skulle välja hur vi ville bereda den och på vilken slända vi ville spinna den och sen utvärdera hur det blev. Vi hade en kvart på oss per ulltyp så det gällde att inte tänka för mycket utan gå på magkänsla. Det var väldigt roligt och visade att vi lärt oss mycket. På bilden nedan ligger den stödda sländan som man har i knät.

Att spinna på slända är svårt, riktigt svårt. Det börjar redan med ullberedningen, att kamma och karda ullen för att skapa rätt förutsättningar för att kunna spinna den. Att sen få sländan i ena handen och ullen i andra handen och få ihop det till garn är en utmaning. Det jag tyckte var så häftigt var att jag fick testa hur det är att vara total nybörjare. När mina elever gör något för första gången, något som jag gjort tusentals gånger, kan det vara svårt att sätta sig in i vad som är svårt för dem. Precis det fick jag prova på, att få händerna att göra något de inte kan än, att översätta det kursledaren säger att jag ska göra och få ut det i händerna. Det gav mig en ny sorts ödmjukhet över att vara nybörjare och hantverket som sådant.

Kardrullar redo för sländan.

Min stödda slända heter Gullan för den är tillverkad av trädslaget gullregn. Sländan är tillverkad av Björn Peck och helt fantastik i sin utformning och balans.