Jag referererar ofta till slöjdlärarutbildningen och det är inte så konstigt. Jag fick där möjligheten att göra andra saker än jag normalt skulle ge mig in på och bli inspirerad och utmanad av nya områden. I början av vävkursen termin tre gick vi på en utställning om folkkonst på Östergötlands museum för att få inspiration till en bildväv.

På utställningen fanns fyra stycken så kallade varglappar. De var helt nya för mig och fascinerade mig med sina bilder och sin historia. Varglappar användes från medeltiden och fram till 1800-talet vid vargjakt. På hemsidan från Näshults Bygd och Historia kan man läsa följande:

”Farliga djur eller djävlar avmålades på linne och lapparna bands ihop med rep till långa flaggspel. Jaktområdet avgränsades med varglapparna och drevkarlarna drev vargen mellan varglapparna mot ett vargnät eller fångstgrop där den sköts. Vargen skrämdes av de flaxande bilderna och tordes därför inte bryta igenom kedjan”

Detta fick mig att fundera på vem som är ”vargen” i dagens samhälle. Människan har ju alltid varit rädd för vargen och det har inte alltid varit en rationell rädsla. Finns det ”vargar” ibland oss idag som vi går omkring och är rädda för fast det egentligen inte finns någon anledning att vara rädd?

Jag tänker på invandringen, människor från andra länder och andra kulturer, människor som kan te sig skrämmande på grund av att de tycks vara annorlunda. Jag tänker på HBTQ-personer, som också kan uppfattas som annorlunda. Annorlunda skrämmer lätt. Jag tänker på om det finns varglappar idag som människor gömmer sig bakom för att skrämma det skrämmande annorlunda. Så klart det finns. För att bara ta ett exempel, NMR, nordiska motståndsrörelsen, marscherar under en grön flagga med en svart pil på. Den moderna varglappen.

Med min bildväv ville jag skapa en ”anti-varglapp”, där jag tagit färgerna från HBTQ-rörelsens regnbågsflagga. Regnbågsflaggan som symbol för just det annorlunda, men för toleransen och acceptansen av det annorlunda. Min bildväv är mer böljande än förlagan, i flera nyanser och i flera texturer. Det annorlunda kan till och med vara väldigt vackert.

Att väva en bild i vävram är ett tidskrävade arbete men väldigt roligt. Jag började med att skissa hur jag ville att den skulle se ut.

Den uppmärksamme ser att skissen är spegelvänd jämfört med det färdiga resultatet och det beror på att när man väver efter skissen så väver man med baksidan av bildväven uppåt. Jag valde två nyanser av varje färg i regnbågsflaggan.

Man börjar som i all vävning att spänna upp varpen i vävramen. Jag använde vitt lin i varpen.

Jag lånade många böcker om bildväv för att hitta beskrivningar på tekniker. I grunden har jag tuskaft med inslagsrips eftersom varpen döljs helt. I de raka partierna i färgbyten har jag blandat tekniker; kelim där det blir ett hål längs skarven, jag har lagt de olika färgerna omlott, tandat dem, om en varptråd samt snurrat dem om varandra i skarven. Jag har också ett parti gult med ryaknutar, några rader floss i det blåa fältet samt att jag gjorde ett hål där varpen syns i det röda.

Här ser man bilden färdigväv och det är baksidan som är uppåt.

Som avslutning gjorde jag en orientalisk fläta.

Jag är mycket nöjd med resultatet. Det är som sagt tidsödande att hålla på med men det går att väva mycket detaljerade bilder om man vill. En rolig teknik som jag vill jobba med igen.