Strax efter att jag åkt i morse träffade jag på några kossor som jag försökte prata med. Jag muade med de glodde bara fånigt tillbaka på mig. Då kom jag att tänka på Mamma Mu, min favoritsagofigur. Tänkte på hur det hade kunnat låta om det varit Mamma Mu jag träffat där i hagen, hur Mamma Mu hade varit nyfiken på min packning och vart jag var på väg. När vi pratat klart och jag gett mig iväg skulle jag över axeln ha sett Kråkan landa bredvid Mamma Mu där i hagen:

– Hej Kråkan, kommer du?, sa Mamma Mu vänligt.
– Hej Mamma Mu! Vem var det där?, sa Kråkan
– Det var Anna, hon ska cykla till Kebnakajsa.
– Va! Knäppa-Kajsa, vem är det?, kraxade Kråkan.
– Mu Kråkan, Sveriges högsta berg, Kebnakajsa.
– Det heter ju Kebnekaise, sa Kråkan och flaxade vilt med vingarna, Knäppa-Kajsa så kan man väl inte säga.
– Men mu, det är väl inte så noga, sa Mamma Mu.
Kråkan suckade högljutt.
– Jag vill också åka på cykelsemester och tälta och ha fina oranga cykelväskor, sa Mamma Mu drömmande.
Kråkan for upp.
– Men du är en ko Mamma Mu, kor cyklar inte på semester och tältar! Kor äter gräs och går i hagen.
Det där sista hörde inte Mamma Mu, hon var redan på väg mot lagården för att leta reda på sin cykel.
Kråkan suckade igen.
– Jag ska hem, sa han och flög mot skogen, cykla till Kebnekaise, när man kan flyga…

Så hade det nog gått till. Jag lämnade kossorna åt sitt öde och fortsatte oförtrutet vidare norrut. Mil efter mil längs den glest trafikerade gamla E4an. Ett par samhällen då och då bröt välkommet av den enformiga vägen. Det gick lite tyngre idag och jag fick pausa oftare men fram kom jag. Ända till Jönköping faktiskt. I morgon är det vilodag.

Right after I left this morning I met some cows that I tried to talk to. I said mu (you know that is what Swedish cow says) but they just looked at me like I was stupid, deadly silent. Then I came to think of my very favorite childrens book character, Mama Moo (even though she should be named Mu since it is a Swedish cow). I thought how it would have sounded if I would have met her there in the paddock, how Mama Moo would have been curious about my bike bags and where I was going. When we had finished our conversation and I had left I would have looked over my shoulder just in time to see Mama Moo’s friend Crow land beside her in the paddock.

– Hi Crow, nice to see you?, said Mama Moo friendly.
– Hi Mama Moo! Who was that?, said Crow
– It was Anna, she is going to bike to Kebnakajsa.
– What! Capten-Kajsa, who is that?, croaked Crow.
– Mu Crow, the highest mountain of Sweden, Kebnakajsa.
– It is Kebnekaise, said Crow and flapped with this wings, Capten-Kajsa you cannot say that.
– But mu, it is not that important, said Mama Moo.
Crow sighed loudly.
– I also want to go on a bike holiday and sleep in a tent and have pretty orange bags, said Mama Moo.
Crow got up.
– But you are a cow Mama Moo, cows does not go on bike holiday and sleep in a tent! Cows are in the paddock and eat grass.
Mama Moo did not hear him, she was already heading off to look for her bike.
Crow sighed again.
– I am leaving, he said and flew towards the forest, bike to Kebnekaise, when you can fly…

That is probably how it would have been. I left the cows to themselves and kept on going north. Mile after mile along the empty road. A town now and then was a welcoming break to the monotonous roads. It was a little bit heavier today and I had to pause more often but I got there. All the way to Jönköping actually. Tomorrow is my resting day, a day off from biking.