Idag blev jag så fruktansvärt cykelsugen när jag var på sonens fotbollsmatch. Solen sken, det var varmt för att vara i september, lite vind men so what. Kände bara att jag måste ut och cykla så när vi kom hem och hade ätit gav jag mig iväg en sväng. Det kändes härligt! Efter en kvart ungfär hade jag fått upp ångan ordentligt men kände då att det var jobbigt i bröstet och slog då på hjärncellerna, istället för att ignorera och fortsätta, och vände faktiskt. Tänkte att det är nog klokt att ta det lite lugnt så här första träningen efter jag var sjuk. Det blev ju en halvtimme i alla fall. Härligt att vara igång igen.