Idag har jag övat mig i att inte stressa. Först i morse när jag såg att bussen kom precis när jag skulle parkera och låsa min cykel. Då sprang jag inte. Jag hade kanske hunnit om jag toksprungit, över vägen och kanske med en halvlåst cykel med allt vad det kan ge… Utan jag tog det lugnt och gick och väntade de 10 minuterna till nästa buss. Jag var redan sen så 10 minuter mer eller mindre, vad gör det.

När jag ska ta bussen hem kan man välja två busshållplatser. När man kommer ut från jobbet går man till höger, ”mot” bussen eller till vänster ”med” bussen. Jag brukar alltid välja ”mot”-hållplatsen får då kliver man ju på en hållplats tidigare och vet att man får sitta hem. Idag valde jag ”med”-hållplatsen av den anledningen att det var en buss påväg redan som hade passerat ”mot”-hållplatsen. Eftersom det är vägarbeten och långsam trafik chansade jag att jag skulle hinna gå till hållplatsen medan bussen körde. Det gjorde jag inte. Hade jag toksprungit sista biten hade jag hunnit. Men jag skull ju inte stressa och jag visste att det kommer ju en ny buss om 10 minuter. Det gjorde det inte. Den var försenad och efter minst 20 minuter kom det en buss… som körde förbi för den var redan full. Det är nog det mest knäckande i en busspendlares vardag, när äntligen bussen kommer så kör den förbi! Gissa om jag blev arg på mig själv för att jag 1: inte sprang och 2: inte gick till den vanliga busshållplatsen. Nu fick jag vänta 5 minuter till och sen fick jag sitta hem till Malmö. Så vad lärde jag mig av detta; spring till bussen, man vet aldrig när nästa kommer….