Jag fick en fråga från Å: Var får du din motivation ifrån? Nu har jag funderat hela helgen och egentligen inte kommit på nåt bra och klockrent svar. Motivationen med hela egotrippen är utmaningen; att göra något som är svårt, att tänja på gränserna, att ser hur mycket man klarar.

Motivationen just nu för stunden vad gäller träning söker jag. Den är inte på topp kan jag erkänna. Att sätta upp mål kan vara ett sätt att skapa motivation. Målet 567 dagar framåt känns för avlägset för just nu vara motivation nog att ge sig ut på den där löprundan eller börja simma igen eller cykla till jobbet i morgon. Jag kan göra det sen… jo pyttsan. Jag behöver ett ”närmål”, ett demål här och nu.

Jag har många gånger satt upp för höga mål och kört på för hårt utan att långsamt vänja kroppen de senaste åren så därför är mitt närmål just nu att inte sätt upp några mål. Inte bestämma att jag ska träna si och så mycket den närmaste tiden eller var med på nån tävling eller nåt annat. Mitt närmål är helt enket att bara träna, vara nöjd med det jag gör istället för missnöjd med det jag inte gjorde eller hann eller orkade. Sen får vi se vad nästa steg blir.