115 km

Upp tidigt, halv sex ringde klockan och halv åtta var jag på väg. Lite segt de första milen fram till Hjo, ge-upp-jävulen försökte tränga sig på igen. Jag lämnade honom i Hjo, det gick bättre efter det. I Karlsborg stannade jag och badade i Vättern och åt lunch på en restaurang. Livet lekte. Att åka längs Vättern tyckte jag var en riktig rip-off. Man såg inte ens sjön, det vara bara skogar och åkrar och väldigt trafikerat. Ett par mil innan Askersund badade jag igen. Härligt.

När jag hade några kilometer kvar till campingen i Askersund strejkade mitt vänstra knä. Gradvis har det gjort ondare och ondare sen några dagar tillbaka. Det gjorde mest ont på utsidan av knät och precis som om någon tog tag ovanför och under knät och vred om ordentligt. Nu där vid vägkanten låste sig hela knät. Var ju tvungen att uträtta mina behov men bredvid vägkanten var en liten brant sluttning upp mot skogen. Insåg att där kommer jag aldrig upp med det knät. Fick snabbt sätta mig precis vid vägen och hoppas att det inte skulle komma någon bil. Det gjorde det inte. Nu såg jag campingen lång där borta men fattade inte hur jag skulle komma dit. Knät gick ju knappt att böja, hur skulle jag då kunna trampa. Försökte trampa med ett ben bara och hålla det låsta knät rakt. Det gick sådär. Långsamt fick jag lite liv i knät och kunde trampa fram till campingen. Hela dan har de kört förbi mängder med ”raggarbilar” och när jag kom till campingen insåg jag att det var dit alla skulle. Det var någon slags träff och alla skulle på en konsert på en ö strax bortanför campingen senare. Det fick jag vet av några som jag pratade med. Vis av tidigare erfarenhet tog jag till och med kontakt med mina campinggrannar. Jag behövde lite social kontakt och dessutom ville jag fråga dem om vägval genom Närke. Knät fick tillbaka rörligheten när jag väl stannat och vilat lite. Skönt.

Långt senare har jag insett att jag det jag drabbades av var löparknä. Min man fick samma när han sprang Stockholm maraton året efter min cykling. Löparknä är en överbelastningsskada som oftast drabbar långdistanslöpare men också kan drabba cyklister. Smärtorna på utsidan av knät kommer när tractus iliotibialis skaver över ett benutkott i nivå med knät. Tractus iliotibialis är en kraftig senstruktur som sträcker sig längst hela utsidan av låret, från utsidan av bäckenet till infästningen på utsidan av knät och som hjälper lårbenet med stabiliteten när man står upp. (Källa: netdoktorn). Det enda som hjälper då är vila.