Jag är stolt över mig själv. Jag vågade ta ett beslut att säga nej fast jag sagt ja innan. Anledningen att jag sa nej var av ren omtanke om mig själv och därigenom också om mina närmaste. För om jag mår kasst på grund av stress så påverkar det min omgiving också.  I söndags vet jag inte riktigt vad som hände men jag hade för mycket som jag skulle göra och för lite tid och helt plötsligt slog stressen till med full kraft, rätt överdrivet egentligen. Jag tror att kroppen har nåt slags minne som i det här fallet kom ihåg hur jobbigt det var en period i våras och nu kände den igen signalerna och booomm så slog den till. Då insåg jag att jag måste nog ta till några nej för att känna att jag klarar hösten. Ett nej använde jag igår. Jag tror att jag har ett till på gång…