Så går 2022 mot sitt slut. Ett ganska jobbigt år på många sätt, både omvärldsmässigt och privat. Handarbete och skapande är för mig ofta terapeutiskt, när man sitter med sin stickning eller sitt broderi måste man fokusera på här och nu och det man gör med händerna. Det gör att man kan för ett tag sluta tänka på det jobbiga. I våras drog jag på mig en tennisarmbåge, eller egentligen var det ju en stickarmbåge för jag var för intensiv med stickningen en period. Det har gjort att jag inte velat/orkat/kunnat skapa som jag kanske skulle gjort med en frisk armbåge. Det är inte läkt ännu men med rätt ställningar och tekniker och pauser ibland så går det mesta.

Året började skapandemässigt med ett par virkade djur. Jag brukar ju  virka djur till nära och kära som får barn, de bestämmer djuret och jag virkar. I år föddes min brorsdotters andra son. Hon kunde inte riktigt bestämma sig men pratade både om djur på savannen och i skogen. Så det blev två djur, ett lodjur och ett lejon. Tyckte de passade ihop. Lo och Lejon fick de heta. Tänkte mig lite saga när jag skapade dem, typ L0 och Lejon blir vänner eller Lo och Lejon hittar en skatt. Ja, ni fattar. I min saga fick de likadana t-shirtar. Lodjuret var jättesvår att få till och det är väl tveksamt om det verkligen liknar ett lodjur. Första försöket såg det mer ut som en säl. Men jag är nöjd och brorsdottersonen likaså.

I februari kom jag så äntligen igång med ett projekt som jag haft i huvudet länge och under tiden samlat material till. Inspirationen till projektet kom när jag sorterade alla mina moulinégarner och insåg att jag bland annat har upp emot 100 nyanser av grönt. Finns det så många nyanser brodergarn ens? Idén var att enbart använda mig av franska knutar och göra små tavlor, fem tavlor skulle det blir och totalt säkerligen runt 20000 franska knutar. Det kommer mer om dessa tavlor framöver. Men jag kan visa den allra första knuten i projektet.

Under våren så stickade jag lite intensivt som sagt. Jag började på en ny tröja, eller en swoncho. Alltså en sweater och en poncho kombinerat. Mönstret kommer från Boyland Knitworks, jag älskar hennes mönster, och garnet kommer från Tant Kofta, ett av mina favoritgarner Soft Donegal Tweed. Samtidigt stickade jag på en socka, hann bara en innan jag fick ont i armbågen och båda stickprojekten blev lagda på is.

På skolavslutningen i juni bestämde jag tillsammans med några kollegor att vi skulle ha folkdräkt på oss. Jag har inte använt min vikadräkt på många år så det var spännande att packa upp den och prova. Insåg att den behövde ett nytt snöre i livet och några nya garnbollar. Annars var allt helt och satt bra. Det var bara att gå ner i min atelje och leta fram snöre och garn, ibland är det tur att man samlat på sig och egentligen har för mycket grejor och material.

I somras gjorde jag något fantastiskt roligt. Jag gick en kurs för att lära mig spinna på Sätergläntan i Insjön. På vår campingsemester runt i Sverige stannade vi till i Leksand en vecka så att jag kunde gå kursen och maken fick lite lugn och ro. Kursen hette En slända om dagen och det var precis det som den gick ut på, att vi fick prova på att spinna på olika sländor varje dag. Så svårt men så roligt. Jag jobbar på ett eget inlägg om kursen men här kommer en bild på när jag försöker spinna på en hängande slända.

Under hösten gjorde vi en nystart av Garderobsverkstan. Jag och mina vänner Clara och Katarina kom ju ut ur våra skapargarderober för några år sedan och hade bland annat en utställning med våra alster. Sen kom pandemin och ja… Vi träffades i alla fall i Tomelilla i september för att gå på en utställning med ett antal textilkonstnärer för att få inspiration. En fin utställning var det och det fanns en lite verkstad med material som man kunde göra egna saker också. Vi gick all in och gjorde en lite tävling där vi fick plocka ihop det material vi ville ha och sen fick i tio minuter på oss att skapa. Därefter hängde vi upp sakerna för utvärdering. Vi har stora planer får våren med bland annat en utställning till påsk!

I somras under campingturnén fick jag en kasse ull av min kompis Hanna i Kristinehamn. Jag ville ju ha möjlighet att testa mina nyvunna kunskaper med sländan och till det behövde jag ju ull. Hannas familj har en camping där vi stannade och de har också får. Under hösten har jag tagit hand om denna ull genom att  jag har tvättat, torkat och sorterat ullen. Ett slitsamt och lite lortigt arbete men nu är all ullen ren och fin.

Nu i slutet på året har jag fortsatt jobba med ullen till ett nytt projekt som det är för tidigt att pratat om. Jag har också fortsatt med de franska knutarna. Alla fem tavlorna är broderade, många knutar blev det… Det kommer att hända mycket under 2023 och det ska bli roligt att dela det med er här.