I morse kokade trollen messmör. Det sa alltid min farmor när dimma/moln steg från skogarna på bergen. Jag tror att idag gick det till såhär:

Det var en gång ett lite troll som bodde på ett berg i en stor skog någonstans i Hälsingland. Det lilla trollet bodde där med trollmor, trollfar och sina tio trollsyskon. Eftersom trollet var yngst av alla trollsyskonen så hade namnen liksom tagit slut så han kallades bara trollet. Trollet älskade messmör, det var det bästa han visste. Just den här morgonen hade han krupit ner i trollmors stora messmörsgryta för att se om det fanns lite messmör på botten som han kunde slicka i sig. Bäst han satt där hörde han trollmor säga till trollfar:
– Vill du sätta messmörsgrytan på elden för idag är det dags att koka ny messmör.
Nu blev trollet rädd, han blev så rädd så han fick inte fram ett pip. Trollfar tog grytan till elden utan att se att trollet satt där på botten. Trollet kände värmen från elden på botten av grytan, men precis när han öppnade munnen för att skrika för allt han var värd så hällde trollmor i vasslen i grytan. Han fick en kallsup och sen började han sprattla förtvivlat för lärt sig simma hade han ännu inte gjort. När trollmor satte ner den stora träsleven för att röra om i grytan lyckades trollet få tag på den och han kunde klättra upp längs sleven. Äntligen såg trollmor honom och kunde fiska upp honom ur grytan. Först blev trollmor jättearg och skällde på honom en lång stund hur han kunde vara så oförsiktig och hoppa ner i grytan men sen fick trollet krypa upp i trollmors knä och han fick hjälpa trollmor att smaka av messmöret. Till kvällsmat fick alla trollbarnen brödstycken med mycket messmör på och efter det somnade trollet mätt och lycklig.