Kommer ni ihåg Mamma Mu och Kråkan som jag träffade i början av min resa? Nu ska ni få höra hur det gick sen. När jag lämnade dem där i hagen så flög Kråkan mot kråkskogen och Mamma Mu var på väg till ladugården för att leta reda på sin cykel.

Några dagar senare satt Mamma Mu på biblioteket och surfade på datorn. Hon hade precis beställt fina orangea cykelväskor precis som Anna hade. Nu skulle hon minsann snart ut på cykelsemester. In genom dörren kommer Kråkan stormande.
– Hej Kråkan, kommer du?, sa Mamma Mu.
– Hej Mamma Mu! Är det här du är?, sa Kråkan
– Ja, jag måste ju följa Anna på bloggen, sa Mamma Mu. Vad har du på ryggen Kråkan?
– En ryggsäck.
– Varför då?
– Jag ska på långresa. Till Kebnekaise!, sa Kråkan triumferande.
– Ska du också till Kebnekaise?, sa Mamma Mu.
– Jag måste ju hålla kolla på Anna, sa Kråkan.
– Men mu Kråkan! Mamma Mu kunde nästan inte hålla tårarna tillbaka. Vad snäll du är! Det är nog det snällaste du har gjort nån gång.
Kråkan skruvade bara på sig och det enda kan kunde få fram var ett litet ynkligt krax, sen flög han.
– Hej då Mamma Mu, kraxade han.
– Hej då Kråkan. Hälsa Anna!, ropade hon. Men det hörde inte Kråkan för han var redan på väg norrut.

Och faktum är att han har varit med mig ända sen dess. Nästan varje dag har jag sett honom, ibland tillsammans med några andra Kråkor som han träffat på vägen och ibland ensam. Igår, precis innan Nikkaluokta, satt han där vid vägen och väntade på mig. Idag har jag inte sett till honom. Han inväntar nog också bättre väder för att kunna nå toppen här nånstans runt Kebnekaise fjällstation.

Do you remember Mama Moo and Crow that I met in the beginning of the trip? Now I am going to tell you what happened after I left them. Crow was on his way to crow forest and Mama Moo was on her way to the barn looking for her bike.

A few days later Mama Moo was in the library surfing on a computer. She had just ordered a pair of new bright orange bike bags just like Anna. Soon she would be able to go on a biking trip. Thru the door to the library Crow stormed in.
– Hi Crow, nice to see you?, said Mama Moo.
– Hi Mama Moo! Finally I found you!, said Crow
– I have to follow Anna on her blog, said Mama Moo. What’s on your back Crow?
– A backpack.
– Why?
– I am going on a long trip. To Kebnekaise!, said Crow happily.
– Are you also going to Kebnekaise? Said Mama Moo.
– I have to keep an eye on Anna, said Crow.
– But mu Crow! Mama Moo could hardly keep the tears from her eyes. You are so nice. That is probably the nicest thing you have ever done.
It was very obvious that Crow felt very uncomfortable with all those affections so with a small kraa he took off.
– I’m leaving. Bye!
– Bye Crow! My regards to Anna!, she shouted. But he did not hear that because he was already on is way north.

The fact is that he has been with me ever since. I have seen him almost every day, sometime together with some other crows and sometime by himself. Yesterday, right before I came to Nikkaluokta, he sat there beside the road greeting me. I have not seen him today. He is probably also awaiting better weather to be able to go to the top somewhere around the mountain cabins by Kebnekaise.