Sitter här på fjällstationen och dricker en öl! Den första sen i mitten av maj. Har inte druckit en droppe alkohol under uppladdningen och under resan. Men nu är den liksom slut. Visst det är tre dar kvar innan jag är hemma men de räknas som resdagar. Så en öl fick det bli. Skål! I morse ringde klockan strax före fem. Jag hade stämt träff med mina nya vandrarkompisar vid sex. Tre minuter över sex var vi på väg. Vi gick i rask takt från början. Morgonen var fin, sol blandat med lite moln. Äntligen såg man bergstopparna också och det var storslaget och mäktigt. Första riktiga känslan att vi är på väg uppåt kom i den så kallade Kittelbacken. Snabbt gick det uppåt. Men det kändes bra. Fick veta att en av mina vandringskamrater var hyfsat höjdrädd. Hur skulle detta gå? När vi kom upp mötte oss dessa strida strömmar som igår var för strida. Idag var de möjliga att korsa. Den så kallade Kittelbäcken var stridast men tillräckligt högt upp gick även den att korsa. Jag som har varit rädd för att korsa forsande vatten, nu gick det hur bra som helst. Sen kom stenarna! Jag har nog aldrig sett så mycket sten i hela mitt liv, allt från stora klippblock till småsten. Upp, upp, upp bland stenarna. Vi kom på leden och gick uppåt mer. Plötsligt tog det stopp. Tvärstopp. Stigen av sten övergick i en enda klippa. Shit. Jag tyckte det var läskigt för att inte tala om vår vän med höjdrädsla. Plan B. Vi beslutade oss för att gå ner en bit och skråa över till snöpartiet i mitten av backen och försöka där. Sagt och gjort, men väl vid snön insåg vi att det inte heller var nån bra ide. Gick upp en bit men det kändes för osäkert. Så vi gick tillbaka till leden igen. Jag insåg nu när jag var där att jag hade fixat det men man sviker inte sina vänner. Kunde ju inte lämna dem och dra vidare. Så vi tog beslutet att hit men inte längre. Tillsammans gick vi ned igen, satt oss och åt lunch i denna fantastiska miljö. Storslagna berg och vyer blandat med de mest bedårande små fjällblommor. Ner längs Kittelbäcken var hyfsat brant och vår vän den höjdrädde hade det tufft. Men jag gjorde mitt bästa och gick före, talade om var hon kunde sätta fötterna och snackade ner henne helt enkelt. En utmaning men det gick. Sista biten tillbaka till fjällstationen gick som en dans och mina nyfunna vänner och jag var alla lika nöjda med dagen. En fantastisk vandring hade vi haft tillsammans. Jag gjorde ett försök att nå toppen men det gick inte ända fram. Men som jag sagt så många gånger, resan var målet och det har jag ju uppnått. Allt utöver var bara bonus. Och ett tufft toppförsök och ett par nya vänner är inte nån dålig bonus!

I am sitting here in the mountain station having a beer. The first beer since mid May. I have not had drop of alcohol during the preparation and during the trip. But now it is over. Sure it is still three more days before I am home but they count as travelling days. So a beer it is. This morning the alarm set off at five am. I had a date with my new hiking friends at six. Three minutes after six we were on our way. We had a good pace from the beginning. The morning was nice, sun with some clouds. Finally all the mountains were visible, even the tops, and it was magnificent and beautiful. The first real feeling that we were on our way up came in the so called Kittelbacken. A very steep uphill. We continued up. It felt good. I realized that one of my fellow hiking friends had a scare for heights. How would this go? When we came up the rivers that were unwalkable yesterday were walkable. The river Kittelbäcken were the toughest but when we walked upstream far enough we were able to pass. Then came the rocks. I have never ever seen so many rocks in my life. Up, up, up over the rocks. We reached the trail and continued. Suddenly it was stop. A final stop. The trail turned into a single rock that you kind of had to climb. Shit. I thought it was scary not to mention our friend scared of heights. Plan B. We decided to walk back some and then cross the rocks to a piece of snow that was beside the trail. So we did. That was not a good idea either, the snow felt too scary and slippery. So we went back to the trail again. I realized that I could have continued but I could not let my new friends down and leave them there. So we took the decision to turn around and go back. Together we went down. We had lunch in the magnificent surroundings. Great mountain views mixed with the petit beautiful flower there among the rocks. Down again which was much tougher than up. Our scared friend had a rough time. But I did my best to help her down. I walked in front of her and told her where to put her foot and basically talked her down from the mountain. It was a challenge but we all made it. The last trail back to the mountain station was easy but my new friends and I was equally happy with the day. We had had a fantastic hike together. I did do an attempt to reach the top but it did not go all the way. But as I have said all along, it is the trip itself that is the goal and that goal is accomplished. All other will be considered as extra. And a tough try to reach the summit and a couple of new friends is a quite good extra.