Det var då ett evinnerligt regnande. Igår när jag kom hit till Kebnekaise fjällstation så var det dimma och regn och dagen har bjudit på samma. Eftersom prognosen säger bättre väder i morgon så hade jag en plan idag att gå så långt det går, tälta och sen göra ett toppförsök i morgon. Hade inte så bråttom iväg i morse. Dels var det så regnigt och dels var det inte toklångt jag skulle gå så jag hade ingen lust att sitta där ensam i mitt tält från tidig eftermiddag. Så vid 11-tiden trotsade jag regnet och gav mig av. Det regnade och blåste en hel del också, i ryggen som tur var. Bara efter ett par kilometer så kom första problemet. En fors. Normalt sett överpromenerbar men nu ett skummande virvel. Now what? Precis där träffade jag en kvinna och en man med sin son. De var lika brydda som jag. Mannen hade sett en bro längre ner och det var inget annat än att traska ner till bron. Vi tappade ett gäng höjdmeter men det fanns inget annat att göra. Sen sneddade vi upp mot leden igen. Jag lämnade strax familjen bakom. Gick uppåt ett tag, nån kilometer kanske, inte mer, då mötte jag tre norrländska killar. De hade gjort ett toppförsök men fastnade uppe i Kittelbacken på grund av ännu mer forsliknande bäckar. Så de hade vänt och då gjorde jag det också. De sa att vaden där uppe var ännu värre än det första som jag gått omvägen om bron för. Naturligtvis är det regnet de senaste dagarna som gjort detta. Tillbaka på fjällstationen träffade jag två kvinnor som skulle gå upp i morgon. De hoppades att vattenmängderna skulle minska till i morgon bara det slutar regna. De tyckte att jag skulle följa med dem. Först tänkte jag aldrig men ju mer jag funderade desto mer självklart blev det. Då skulle jag ju få sällskapet jag saknade idag. Och är det fortfarande för mycket vatten så kan jag ju bara vända om jag tycker det blir obehagligt. Uppenbarligen är inte cykelväderguden samma gud som fjällväderguden.

Rain, rain, rain. Yesterday when I came here to the mountain station it was very foggy and rainy and today has been the same. Since the weather forecast has said better tomorrow I had planned to go as far as possible today, then put up my tend and try to go to the top tomorrow. I was not in a hurry this morning. The rain was heavy and I did not have that far to go and I did not want to get there too early and then sit in my tent by myself too long. So around 11 am I sat off. It rained and the wind was fairly hard also, in my back. Just after a couple of kilometers came the first problem. A too rough river. Now what? A man and a woman with their son was also there as confused as I was. The man had seen a bridge further down the creek so we could not do anything else than walk down there. We lost a lot of altitude. Over the bridge and back up again to the trail. I left the family behind and continued. I walked upwards for a while, probably only a kilometer or so, until I met three guys coming down. They had made an attempt to reach the top but had to turn around due to too much water in some rivers higher up. It was even worse than the one I walked a detour for. So they had turned around and so did I. Of course it is the heavy raining the last days that has caused this. Normally they rivers are walkable. Back at the mountain station I met two women that was going to make an attempt tomorrow. They hoped that the amount of water would be reduced if the rain would just stop. They wanted me to go with them. First I thought no way, I did my try, but the more I thought the more it seemed as a good idea. Then I would get the company that I missed today. And if it is still too much water I can just turn back if I think it gets too uncomfortable. Apparently  it is not the same weather god that controls the biking weather as the one controlling the mountain weather.