Ska jag erkänna en sak? Jag börjar bli lite less på att cykla. Speciellt en dag som denna som enbart gått i uppförsbackarnas tecken. Jag startade efter en god frukost på hotellet. Det regnade på morgonen men som av en händelse slutade det när jag skulle iväg. Hade regnbyxor på mig för säkerhets skull och för att det var ganska kallt, bara 11°C och ingen sol. Det började uppför, försiktigt sluttande men konstant uppför. Kom fram till Luleälven vid Ligga kraftstation. Ner till själva kraftstationen var det faktiskt nerför i ett par kilometer. Sen fortsatte uppförsbacken längs älven. Kom till Harsprånget, som också är en kraftstation. Där kunde man gå till en utsiktsplats och se ut över forsen. Nu var det ju inget vatten på just nu men otroligt vackert i alla fall. Uppför till nästa kraftstation i Porjus. Då hade jag cyklat uppför i 4,5 mil (förutom ett par kilometer). Tänkte att nu måste det väl bli bättre. Det blev det inte. Var tvungen att runda ett antal berg för att så småningom cykla längs norra delen av Muddus nationalpark. Uppför igen i ett par mil till, kanske något litet flackt parti. De sista tre milen fram till Gällivare var lite bättre, faktiskt lite nerför emellanåt. Till detta ska läggas att idag för första gången på resan så har jag haft motvind. Jo, ni läste rätt, bara svag vind, men nordlig motvind. Åter ett test av min kära vädergud. Skulle hon klara detta? Klart jag gjorde. De sista två milen rundade jag fjället Dundret innan jag äntligen kom till Gällivare. Campingen låg precis innan stan och jag slog upp mitt tält. Det var några nätter sen jag sov i tält så det ska bli mysigt igen.
Shall I confess something? I am getting a little bit sick ’n tired of biking. Especially on a day like this, giving the uphill a face. I started after a good breakfast at the hotel. It rained in the morning but luckily at the moment I was leaving it stopped. I still had rain pants on just in case and because it was fairly cold, only 11°C and no sun. It started upwards, not very steep but constantly upwards. I got to the large river Luleälven at the hydro power station named Ligga. Down to the power station it was actually downhill for a couple of kilometers. Then the uphill continued along the river. I came to the next hydro power station. There you could walk out and look at the dramatic landscape of the river. It was empty at the time but still very beautiful. Up, up, up to the third power station in Porjus. Now I had biked uphill for 45 km. I thought it had to get better, how much uphill can it be? Well, definitely more. I had to round a couple of mountains which was another 20 km of uphill. The last 30 km to Gällivare was actually a little bit better, even some downhill. Along with this should be added that I have had head wind today for the first time during this trip. Yes, you read right, a light wind but from the north. Yet another test from my weather god. Would she make it? Of course I did. The last 20 km I had to round a large mountain before finally getting to Gällivare. The campsite was just before town and I put up my tent. It was a few nights since I slept in it so it will be cozy to do so again.
Jokkmokk hydro power station
Första glimten av fjällen, vy mot Sareks nationalpark
First glimps of the snow covered mountaions in the national park of Sarek
Harsprånget, man kan se dammen högst upp.
Dundret i bakgrunden, Gällivare ligger bakom det berget.
The mountain Dundret, Gällivare is behind that mountain.
Hjortron Cloudberries