Idag har jag sett en hare, en räv och en älg. Ingen björn. Jag har i flera dagar intensivt spanat efter björn men de är antingen för långt in i skogen eller för smarta för mig. Pratade med en man i morse och han hade sett en björnunge springa över vägen igår. Men det är nog lika bra björnarna håller sig borta. Skulle säkert få björnfrossa om jag såg en. Idag har jag tagit mig till Lycksele. Det låter Norrland på riktigt tycker jag. Första halvan hit var tung, mycket uppför och lite nerför. När jag passerat hälften blev det lite lättare. Långa platta sträckor som var lättcyklade och mot slutet också ordentligt neråt. Sista milen blev lite tung igen innan jag kom in i Lycksele som verkar vara metropolen här. Det finns en djurpark som jag åkte förbi, det var massor av trafik och dessutom är campingen gigantiskt. Har slagit upp mitt tält vid stranden av Umeälven idag. Detta är tredje stora älven som jag ”avverkat”; först var det Indalsälven och sen Ångermanälven. Detta är även en resa i geografi. Inser att jag inte haft någon koll på orter och älvar i förhållande till varandra men när man reser så här sakta som jag gör så hinner jag lära mig hur Norrland hänger ihop. En reflektion jag har gjort idag är att Sverige i och för sig är stort, jag har cyklat 140 mil och än är det långt kvar . Skulle jag istället åkt söderut hade jag varit i norra Italien nu. Men samtidigt så känns avstånd på något vis kortare. Om jag kan cykla 140 mil så måste det väl vara rena barnleken att köra 140 mil med bil? Eller? Fast det är ju också jobbigt, på ett annat sätt. Känner mig lite ”milvilse”. Eller är det så att sträckor är relativa och det är färdmedlen som bestämmer avståndet.?

Today I saw a hare, a fox and a moose. No bear. I have looked for a bear with great intensity the past days but they are either too far into the forest or too smart for me. I talked to a man this morning and he had seen a baby bear yesterday running across the road. But it might as well be good that they keep out, I’d probably be too scared if I saw one. Today I got to Lycksele. The first half was tough with a lot of uphill but less downhill. After passing half way it got easier, long flat easy-biked parts and at the end long nice downhill as well. The very last part was heavy again before getting to the destination of the day. I have not see this many people in days. The city had a zoo, lots of traffic and a gigantic camping place. I got my tent up at yet another river, Umeälven. This is as much a journey of geography. I haven’t had that good knowledge of how the places and rivers connect together here up in the northern part of the country but now since I travel so slow I am getting the hang of it. I have made some reflections today. Sweden is a large country; I have travelled 1400 km and still have a lot to go. If I would have gone south instead I would be in northern Italy. At the same time it feels like the distances has shrunk. If I can bike 1400 km then it must be a piece of cake to travel 1400 km with a car? Or? But that is hard also, in a different way. I feel kind of “mile lost”. Or is it so that length is relative and the type of transport sets the distance?

backar och skog     uphill and forests

vida myrar    wast morass