I morse skojade min vädergud med mig igen. Det började regna när jag hade ätit frukost och skulle packa ihop. Fick ta på mig regnkläderna. Fast jag tror det bara var ett test för det var mer stänk än regn så jag fick plocka av mig regnjackan rätt så fort och sen regnbyxorna lite senare då sken solen igen. Jag tror att väderguden ville testa mig hur jag skulle reagera med regn men så lite kan inte få mig på fall. Trampade på norrut, ständigt norrut. Kom till Junsele efter ett par timmar. Det satt en man utanför ICA affären som jag pratade lite med. Han hade bott i Malmö så han förstod precis hur långt jag cyklat. Efter pratstunden fortsatte jag igen, mot Åsele, dagens etappmål. Vet ni föresten varför så många orter här slutar på sele? Långsele, Junsele, Åsele, Lycksele… osv, det finns hur många som helst? Jo, där vattendraget, ån eller älven breddar ut sig kallas för sel. Det var lättcyklat idag, inga ordentliga stigningar, mest bara platt. Man kan se det på snitthastigheten också som var högre idag, 18,1 km/h. Hela vägen åkte jag längs Ångermanälven, ibland ser den ut som en älv, ibland är den en stor sjö, vilket ju också fungerar som vattenmagasin. Just över en sån sjö cyklade jag idag, vägen gick liksom mitt igenom sjön. Strax efter lunch kom jag in i Lappland. Jag har faktiskt lite svårt att förstå att jag har cyklat ända till Lappland. Är så oerhört nöjd och stolt att jag kommit så här långt. Har faktiskt avverkat ungefär två tredjedelat av resan. Det finns hopp… Det märks tydligt att jag är långt norrut på ljuset också. Som någon kommenterade så är jag ju inte vaken så sent så att jag skulle märka det men när jag vaknar till mitt i natten så är det alltid ljust i tältet, måste kolla klockan så att jag inte ”försovit” mig men klockan kan lika gärna vara två på natten då. Den mest onödiga prylen som jag bär på just nu måste vara pannlampan. Från att ha sett en långfärdscyklist hittills på resan så hopade de sig idag. I morse mötte jag två killar som jag bara hejade på och mot slutet av dagens etapp så cyklad jag ifatt en tysk kvinna på väg till Haparanda. Det visade sig att hennes man var en bit före, typ en kilometer. Varför han cyklade före henne fattade jag aldrig. Cyklade ikapp honom också, märkligt hur pigg jag var i benen just då, hade ju redan cyklat över nio mil. Sen dök de upp på samma camping här i Åsele lite senare. Har också sett minst tre till cyklister här på campingen men inte pratat med dem. Jag har slagit upp mitt tält precis bredvid Ångermanälven, hoppas det blir en lugn natt.

This morning my weather god was joking with me again. It started to rain when I had had breakfast and was going to pack my stuff. I had to put on my rain clothes. But I only think it was a test because it was more just a few drops that real rain so I got to take the coat off pretty quick and also the pants later when the sun was shining again. I think the weather god wanted to test me how I would react but a little rain cannot get me down. Biked north, always north. I came to Junsele after a couple of hours. There was a main sitting outside the grocery store that I talked to. He used to live in Malmö so he knew for sure how far I had come. After the little chat I continued to Åsele, the goal of the day. A lot of the places here have a “sele” at the end of the name Långsele, Junsele, Åsele, Lycksele… there are many more. The “sele” means where the river gets wider and there are lots of rivers up here in the north of Sweden. It was easily biked today, no big hills to climb, mostly flat. It is obvious from the average speed as well that came up to 18,1 km/h. I biked along the river Ångermanälven, sometime it looks like a river should and sometime it just turns into a large lake which is also a water magazine for the hydro power station. I biked over one of those lakes today, the road kind of cut thru the lake. After lunch I came into Lappland, the very northern province of Sweden. I actually have a hard time myself believing that I have biked this far, all the way to Lappland. I am so happy and so proud of getting this far. I have now done about two thirds of the trip. There is hope… The light up here also tells me that I am far up north. If I wake up in the middle of the night it is still light in the tent. I have to check the clock so I haven’t slept over but it might as well be two in the morning. The most unnecessary thing that I am carrying right now is my headlamp. From only have seen one long-distance cyclist earlier on my trip they seem to gather here in Åsele. This morning I met two guys but we did not stop, just said hello. At the end of the day I caught up with a German woman who was biking to Haparanda. She had her husband with her but he was about a kilometer ahead of her, not telling why. I caught up with him also, amazing how strong my legs were at the time, I had already biked 90 km. They popped up on the camping place later also. I have also seen at least three more bikers here on the camping place but not talked to them. I am now camping right by the river; I hope it will be a clam night.