Trots att det var varmt och skönt idag så tog jag mig in i yogarummet där det var riktigt varmt, 40°C. Låg på min matta i tio minuter innan klassen började och svetten rann redan av detta. Alla bikramyogapass är precis lika och då menar jag vad man gör och i vilken ordning. Sen är det så att varje pass ändå är unikt därför att det känns aldrig lika två gånger. Ibland är man stark och orkar utan problem, ibland blir man illamående efter bara ett par övningar, ibland känns kroppen som att den inte lyder, ibland är man smidigare och kan gå djupare i övningarna, ibland far tankarna iväg hela tiden och ibland är man jättekoncentrerad.

Det börjar alltid med en andningsövning för att sätta igång kroppen. Därefter kommer de 26 poserna, först stående drygt halva passet och sen på mattan. Man gör varje pose (eller ställning) två gånger, först en gång för att känna in och sen en gång för att kunna gå djupare och utmana sig själv mer. Det absolut viktigaste i yogan är andningen, att andas lungt och koncentrerat, in genom näsan och ut genom näsan. Varje pose är en förberedelse för nästa och alla hänger ihop därför är det viktigt att man alltid kör samma ordning. Efter 90 minuters svettande avslutar men passet med ännu en andningsövning.

Idag kändes det rätt så bra, jag tog det forfarande lite lungare eftersom jag har ”börjat om” och det är bra att lyssna till kroppen. Ibland eller väldigt ofta vill knoppen mer än kroppen och då är det viktigt att inte låta knoppen styra. Egentligen ska man nog inte analysera varje pass hur det kändes utan bara acceptera hur läget är och sen släppa det.