Det här är min egotripp; att skapa saker och visa och skriva om dem här.

________________________________________________________________________________

 

 

 

 

 

tecumseh - grå tröja

Färdig tröja i solen

Ännu ett projekt jag hållit på med till och från under året. Jag började någon gång i våras och blev klar strax före jul. Det är ett mönster som heter Tecumseh från en designern Caitlin Hunter från Boyland knitworks. Enligt mönstret skulle tröjan ha tre mönsterbårder och vara längre med långa ärmar men jag ville ha en lite nättare tröja så jag gjorde den både kortare och med 3/4-ärm. Garnet är ett merinoull från Tant Kofta och heter Soft Donegal tweed. Det som är speciellt med det garnet är att det kommer direkt från spinneriet och behöver tvättas innan man stickar av det. Älskar garnets tweedeffekt med prickar i olika färger, det blir liksom mycket mer liv i plagget. 

garn och mönster

Jag tvättade garnet när vi var på campingen i Helsingborg i våras och sen har jag stickat både i husvagnen och hemma.

i husvagnen

en bit på väg

Väntade med att fotografera tröjan tills jag kom till Falun. Ville ha vintermiljö med lite snö för att få fram känslan på tröjan. Så jag tvingade ut maken som fotograf i tolv minusgrader att fota mig. Tycker han gjorde ett väldigt bra jobb. Han började fota redan i hallen när jag förberedde mig.

på väg till fotografering

Eftersom jag stickade tröjan med 3/4-ärm och jag hade garn kvar så stickade jag tre par handledsvärmare, en i varje färg från tröjan. Både praktiskt, värmande och snyggt. 

gula handledsvärmare

handledsvärmare

öndalspläden

Signatur

Nu är den klar, Öndalspläden. Jag har funderat på den ett bra tag och skissat på hur jag vill ha den, mest i huvudet som vanligt men även på papper den här gången. I februari i år började jag räkna för att planera väven och hur mycket garn det skulle gå åt. Jag valde Järbos nya garn Svensk Ull, ett tretrådigt garn som passar bra att väva i. En pytteliten provväv och sen var jag redo. 

Skiss

Garn Järbo Svensk Ull

Provväv

Att väva innebär mycket arbete innan man ens kan börja väva. Först ska man varpa. Det innbär att man ser till att alla (i mitt fall) 388 trådarna ligger i rätt ordning och är lika långa. När man gjort det ska man förskeda, alltså se till att varje tråd hamnar i skeden så att man kan sätta i varpen i vävstolen sen. Genom att dra på varpen, alltså att rulla upp den längst bak i vävstolen, är man sen redo att solva. Solva betyder att man stoppar varje enskild tråd genom ett solv, i rätt ordning så att man får det mönster man vill ha. Därefter skedar man, varje tråd ska igenom skeden innan man kan knyta fram väven och man är nästan färdig att börja väva.

Varpa

Förskeda

Förskedat

Dra på väven

Solva

Solva

Skeda

Framknytning

Men innan man kan börja väva behöver man knyta upp tramporna under vävstolen. Det kan vara lite trångt och lurigt. Det som krånglade till det lite mer var att jag vävde filten dubbelt efterssom min vävstol inte är filtbred. Så jag vävde 60 cm bredd men med filtens bredd 120 cm.

Inuti vävstolen

NU kan man börja väva. Först en liten provbit som också fungerar som fäste när man sen ruggar filten. Jag kommer till det om en liten stund. Efter det får ska man dreja fransarna. Det betyder att man tvinnar garnet som ska bli till fransar. I min profil på min instagram (by__ego_annaj) finns mer bilder och filmer på Öndalspläden, tex när jag drejar fransar. SEN började jag väva på riktigt. Jag har inte berättat om själva motivet tidigare tror jag. Den heter Öndalspläden för att det är en bild som jag har från vår fäbod som heter Öndalen och ligger utanför Mora. Min bror äger stugan nu och det är han och min svägerska som ska få pläden för att ha den i stugan. Om man står vid ett visst ställe i Öndalen så ser man först ängen med blommor, nere på gården finns ett härbrä och sen kommer huset som är falurött med vita fönster och rött tegeltak. Sen ser man sjön, med öar i. Där sjön tar slut kommer granskogen och ovan solen och himmlen. Det är dessa delar man ser i filten. 

Drejade fransar

Ängen

Dubbelväv

Sjö med ö

Mer drejade fransar

Färdigvävd pläd

Jag ville göra pläden sådär fluffig och mjuk som bara ullfiltar kan vara så jag åkte till en gård i Skivarp utanför Skurup på sydkusten för att få den ruggad. Vävhalla heter de och tar sig till och med små projekt som en enskild filt. Jag fick se maskinen som de använder. Är det något jag går igång på så är det gamla textilmaskiner där mina två världar möts - maskiningenjören med slöjdaren. Det är i princip en cylinder där det sitter fast naturliga kardborrar som ruggar upp ullen. 

Beredningsmaskin

Kardborrar

Oruggad

Ruggad

Fransar

Färdig pläd

 Jag är så nöjd med den här filten. Första gången jag väver dubbelt, första gången jag låtit rugga en filt. Den ligger definitivt högt på min nöjdtopplista över saker jag gjort. 

den blå filten

För fjärde gången har jag varit med i en crochet-a-long, en CAL. Det betyder typ "virka med". Varannnan vecka under ett år får man ett mönster på en virkad ruta, totalt 24 rutor som man sen syr eller virkar ihop till en filt. Det är en kvinna som heter Tamara Kelly som driver www.moogly.com som har det. Hon knyter ett antal virkdesigners till sig varje år som skapar mönster till nya rutor. Här är de tidigare filtarna jag virkat:

Denna gången ville jag ha en filt som skulle passa på på gästsängen där jag har mina vävda och broderade kuddar som går i blått. Jag valde tre blåa nyanser och en naturvit men för att få lite mer liv i det hela så la jag till tre spotfärger; gul, organge och rosa. 

Rutorna är i 30x30 cm stora. Här är ett exempel på en enskild ruta.

När alla är virkade och klara är det dags att blocka rutorna. Det betyder att man tvättar/blöter ner rutorna och sträcker ut dem för att torka. Då släpper spänningar i garnet och rutorna blir släta och kvadratiska. 

Som ni ser ovan har jag även använt ett grönt garn. När jag kom till att jag skulle virka ett monsterablad insåg jag att det behövde vara grönt förståss. Jag bestämde även att göra en ruta i egen design och då använde jag det gröna även på den. Den rutan är dessutom den enda som har en grön kant runt.

Jag virkade en kant runt när jag sytt ihop alla rutor, det var varmt och skönt. 

Den färdiga filten behöver ju märkas så det syns att jag har gjort den, både med min etikett och med min signatur. Jag är mycket nöjd med resultatet.

 

 

 

myrsloken

Jag har berättat förut att jag gärna virkar djur till nyblivna bebisar i min bekantskapskrets. Nu var det lilla L som skulle få ett djur och hennes mamma hade önskat sig en myrslok. Så det var bara att börja med att googla - hur ser en myrslok ut. Ja, den är brunaktig, har en jättelång nos och en yvig svans. Bakbenen är mycket kraftigare än frambenen och så har de små öron och ögon. Från en sagobok fick jag idéen att myrsloken skulle sitta ner. Jag valde ut färger i ett av mina favoritgarn, Catania, beige och brun i olika nyanser och så lite rosa, gult och orange. 

Myrsloken var rolig att virka, lite utmanande men det är ju det som är roligt. Att jag får lov att tänka lite och prova mig fram. Jag fotade myrsloken på stranden i Simrishamn en strålande septemberdag.

Av garnet som blev över virkade jag ett par grytlappar till bebisen mamma också.

gul yllebomberjacka

I somras på semesterna köpte jag ju en massa tyg, en M A S S A tyg. Sisådär en 23 meter. Typ fem meter av dessa var stuvbitar i stickad ylle från Mariedal Desing. Första projektet från av sommarens tyger blev en bomberjacka i ett gult, blommigt tyg. Mönstret heter Juno och kommer från Mönsterfabriken. Fotona är tagna av min käre make på stranden vid campingen i Simrishamn.

 

husvagnsfilten

Nu var det länge sen jag la ut något projekt här och det kan ju te sig som om jag inte gjort något sen i maj. Men så är det ju inte. Jag har flera stora projekt som sträcker sig över tid och dessa kommer ju upp här först när de är färdiga. Jag jobbar bland annat på två filtar, en virkad och en vävd, och dessa kommer förhoppningsvis att bli färdiga i slutet på året. 

En filt gjorde jag dock klar under våren men sommaren kom liksom i vägen och jag har inte lagt ut den. Det är en filt som är virkad för att ha i husvagnen. Den är gjord av mjuk babyull och virkad med halvstolpar. Det grafiska mönstret krävde rätt mycket beräkningar för att få till hur mycket av garnet som skulle vara till respektive fält.

Jag har jobbat på den både hemma och i husvagnen, när det var som kallast på Råå där vi hade husvagnen under våren, var det ganska skönt att ha filten i knät och virka på.

 

gul väst

Jag har stickat mig en gul väst. Det är samma underbara mjuka garn som den rosa tröjan jag stickade tidigare i år. Jag har hunnit använda den en gång men nu är den nästan för varm för att ha till jobbet. Inspirationen var en bild jag skrollade förbi, en väst som var stickad i tjockt garn, med bred resår som var lite längre bak än fram och öppen i sidorna på resåren. Det kan väl inte vara så svårt, tänkte jag, som som vanligt inte hade något mönster. Svårt och svårt. Jag lyckades mäta och räkna helt bort i tok på första försöket för västen blev alldeles för liten. Bara att repa upp och göra om. Min mamma bara skrattade när hon fick höra det för just repa upp ett färdigt plagg och börja om är hon något av en expert på. Andra försöket blev bättre. Nåja, jag fick lov att sticka om halva ärmresåren för den stod rakt ut under armen. Jag är så nöjd med slutresultatet. Den blev exakt som jag föreställde mig den innan jag började.

 

Skjortan som jag har under har jag också sytt. Den är ritad från grunden efter mina mått och sydd i ett vitt linnetyg. De passar rätt bra ihop tycker jag. 

projekt i påsk

Jag har ju satt upp som mål att skriva om alla projekt jag gör under 2021, både för att det är kul att visa upp och för att samla allt på ett ställe och se hur mycket det blir. Så här kommer några mindre projekt jag jobbat med under påsken.

 

Påsken har vi spenderat både hemma och i husvagnen på Råå i Helsingborg. Vi har satt upp husvagnen där under försäsongen mellan mars och juni och planerar att vara där så mycket vi kan. Vårt nyinköpta förtält innehöll gardiner som tyvärr någon haft väldig otur med när de designade dem. Vem syr gardiner där avigsidan är inåt rummet och rätsidan utåt? Inte var de fållade som de borde heller. Tyget och mönstret var helt ok så det var bara att ta hem och sy om helt enkelt. Inte världens roligast projekt men bara att göra. Jag är fortfarande skeptisk till gardinerna över överhuvudtaget men visst blev det ok?

Gardinerna i husvagnen

 

Ett till ”måste”-projekt som skulle göras under påsk var att förbereda en tovad sittlapp för att visa som exempel till mina femmor som ska tova veckan efter påsk. Bra också att uppdatera sig hur man enklast gör det för att kunna instruera eleverna. Jag tycker det är enklast att jobba med ullen i bubbelplast så det tänker jag visa dem. Jag lägger ut ullen på bubbelplast och blöter igenom ullen med varmt såpvatten. Sen lägger jag bubbelplast ovanpå ullen. Sen är det bara att gnugga på plasten för att tova ihop ullen. När det blivit en platta om hänger ihop kan man använda olika tekniker för att få ullen att gå ihop mer och plattan att bli dra ihop sig. Det enklaste är att bara släppa den i bordet upprepade gånger eller så kan man rulla in ullplattan i bubbelplasten och rulla fram och tillbaka.

Innan tovning

Efter tovning

Eftersom det är en hel del vatten inblandat så tänkte jag att varje elev behöver en handduk så innan påsk hade jag tagit hem frotté från slöjdsalen. Klippte till den i lagom bitar och kastade sömmen med overlocken. Det blev inte snyggt men handdukarna kommer att funka.

Handdukar

 

Jag har haft ett jättefint tyg liggande ganska länge som jag skulle sy en duk till köket av. Nu blev det äntligen gjort. Hur enkelt som helst men ibland blir det ju liksom inte av. Bara att fålla alla fyra kanterna och sen är det klart. Det blev en fin duk till påskdagsmiddagen.

I symaskinen

Fint i köket

Fint i köket

 

Påskens sista projekt blev färgning av garn. Jag håller på med ett vävprojekt som ska bli en pläd till min bror och svägerska. Den kommer bestå av många färger men rosa fanns inte i just den garnkvaliteten och jag behövde lite rosa för att illustrera blommor. Så det var bara att färga själv. Jag har färgat med kool-aid förut, en amerikansk saftdryck med mycket färg. Jag valde pink lemonade. Det är väldigt lätt att jobba med. Man blötlägger garnet i varmt vatten och lite ättika. Samtidigt rör man ut pulverfärgen i vatten. Man häller färgen över garnet och kör det i mikron för att fixera färgen. Klart!

hoodie

Jag har stickat en hoodie, eller en "fuskpolo fast med huva". Fortsatte med ett garn från Malabrigo, samma leverantör som den rosa tröjan jag stickade nyss. Detta garn är lite tunnare och färgen heter pearl. Det är så mjukt och jag som är så känslig för stickig ull kan ha det runt halsen där jag är som mest känslig. Modellen heter Åsa hoodie. Ett riktigt bra skrivet mönster som var lätt att sticka efter. 

rosa tröja

Nu är min rosa tröja klar. Jag blev så nöjd med den. Först tyckte jag att den satt lite konsigt, det var liksom inte rätt fall på den. Men så tvättade jag den på ullprogrammet utan tvättmedel i tvättmaskinen och lät den torka i utsträckt läge platt på en handduk och vips så satt den perfekt. Ja, ärmarna blev ju plötsligt nästan en decimeter längre så jag fick ta av en bit på dem. I och med tvätten släpper liksom spänningarna i ullen och stickningen och det stickade blir mycket finare. Förut har jag bara fuktat det stickade och spänt ut det men att blöta det helt är faktiskt en riktigt bra grej. 

Det var min kollega Maria som hade en liknande tröja på sig en dag som jag blev lite kär i och tänkte att en sån vill jag också ha. Jag fick googla rätt länge för att hitta rätt garn i rätt tjocklek. Jag ville ha den lite grov liksom. Jag hittade ett garn från malabrigo som är helt underbart, maken till mjuk merinoull får man leta efter. Detta var deras garn worsted i färgen frosty pink. Nåt mönster har jag inte använt utan jag har gått på mått och känsla :)

Vi åkte till limhamnsfältet idag och fotade, det vara 6-7 grader kallt och strålande, men lite blek sol. 

 

Av garnet som blev över stickade jag en halsduk till dottern.

coronasymester

Här kommer årets första blogginlägg. Jag hade ju ambitionen redan förra året att blogga oftare och sen kom corona som ställde allt på sin ände, även mitt bloggande. Vi får se hur det blir i år. Skapandet har jag dock hållit i under året och inför detta nya år har jag massor med ideer. Återstår att se hur mycker jag hinner förverkliga av detta. Jag har börjat detta året med en "coronasymester". Jag följer ett par kvinnor på instagram, @symesterhelaveckan, som träffas regelbundet och syr tillsammans på symestrar. Just nu går ju inte det så de anordnade en digital symester som de kallade cororansymester som det bara var att hänga på om man ville. Så det gjorde jag. Så i två dagar har jag sytt och sytt och sytt. Det har dessutom varit livesändningar från arrangörerna och genom #coronasymester har man kunnat följa alla som varit med och sytt. 

Jag förberedde innan genom att städa ateljen och klippa ut allting. Jag hann två plagg och en eftermiddag waste-of-time. Återkommer till det. När jag var i Falun hos mamma och pappa på höstlovet åkte jag till tygaffären Rosahuset i Borlänge och köpte två fantastiska tvättade linnetyger. Det är dessa jag har sytt plagg av, en byxdress och en klänning. 

Plagg ett, en byxdress.

Detta var till byxdressen Anja, mönster från Mönsterfabriken. För mig är det svårt att få rätt storlek på köpemönster när det är både över och underdel i samma plagg. Jag drar större storlek på överkroppen än jag gör på underkroppen så detta var lite av en utmaning. Jag provsydde och mätte och gjorde om överdelen men tänkte att byxdelen passar nog. Byxdelen blev jättestor och grenen, som visserligen skulle vara lös, kändes som den hängde nånstans i knähöjd. Försökte att rädda situationen genom att sy in och om, på fel sätt jag vet, men det var vad jag kunde göra. Jag fick ihop en byxdress och den sitter ok faktiskt så jag är nöjd. 

Nästa projekt var en klänning/tunika, också i linne precis som byxdressen.

Det här mönstret ha jag sytt mängder med klänningar av så har jag redan justerat flera gånger och vet att det funkar. Dock vill jag ha en annan skärning på framstycket så det fick jag fixa till.

Sen var det bara att klippa ut och sy. Ganska trevligt med ett glas vin i ateljen.

Jag är väldigt nöjd med klänningen. 

Så hur var det med den waste-of-time. Jag tänkte mig att fixa till mönstret på byxdressen så att jag ska kunna sy den igen. Jag försökte verkligen men jag fick inte till det så jag blev bara sur och gav upp. Sannolikt blir det ingen mer byxdress. Men trots det lite bistra slutet är jag nöjd med vad jag åstadkom under de här dagarna.

egotrippenkudde

färdig kudde

Det här är en av de saker som jag har gjort som betyder mest för mig och som jag är mest stolt över. Jag har genom ett yllebroderi berättat om resan egotrippen, ursprunget till denna blogg. Egotrippen när jag cyklade från Malmö till Kebnekaise. Läs bloggen från resan här. Jag har broderat en karta över Sverige, med resvägen och små händelser längs vägen. Det är ett klassiskt yllebroderi men med helt oklassiska motiv. Vad sägs om en grävskopa, en älg och en pizza? Dessutom har jag broderat "ledmotivet" till min resa ur Karin Boyes dikt I rörelse:

"Nog finns det mål och mening i vår fräd -
men det är vägen, som är mödan värd."

jag på cykeln

Jag på min orangea cykel och mina oreanga cykelväskor och min oreanga hjälm.

grävskopa

En grävskopa jag "liftade med".

kråka

Kråkan som var med mig hela resan.

älg

En älg.

önsgärdet

Önsgärdet - mitt barndomshem.

sol

Sol - jag hade sån tur med vädret.

Karin Boye

Karin Boyes dikt I rörelse.

AJ 2019

framme broderi

Framme - jippi.

framme foto

Framme - på riktigt.

hörntofs

Hörntofs - gjord av spillbitar från broderiet.

perspektiv

hela kudden

virkad filt med ränder och rutor

virkad filt
Foto: Anna Kånåhols

Jag hade en massa ullgarn kvar från olika projekt och insåg att det skulle räcka till en stor filt. En stor svart/vit/grå virkad filt med färgglada streck och små, små mormorsrutor infällda. Det var min plan. Denna filt växte fram i mitt huvud under en period. Det kan ta olika lång tid, endel saker är liksom färdiga när de poppar upp i huvudet medan andra kan behöva ligga där inne och mogna och utvecklas. Inspirationen till denna filt var dels de ullgarner jag hade och att jag på något sätt ville ha med kvadraten som form, om än i en liten skala. 

restgarner

restgarner

skiss

Jag valde att virka halvstolpar fram och tillbaka av detta tvåtrådiga ullgarn med virknål 6 vilket gör det ganska glest. Halvstolpar är ett av mina favoritmaskor och passar bra i en filt för maskan ser likadan ut från båda sidor, fram- och baksidan. 

halvstolpar fram och tillbaka

De små mormorsrutorna virkade jag separat och sen virkade jag in dem bland halvstolparna. 

små moromorsrutor

blockning av mormorsrutor

invirkad mormorsruta

Det krävdes lite tankeverksamhet och planering längs med arbetet för att få till balansen på mönster och färger.

planering

Det är varm och gosigt att virka på en stor ullfilt.

varmt

Det färdiga resultatet.

ute på balkongen

i sol och skugga

Den här filten hade jag ingen plan för vad som skulle hända när den var färdig. Den låg flera månader och väntade tills jag kom vems filten var. Det var ju självklart att min svägerska Anna skulle få den i 50-årspresent! Den sista bilden är filten på sin plats, på deras säng. 

hemma hos Anna och John
Foto: Anna Kånåhols

 

"regnbågslapp"

Regnbågslapp

Jag referererar ofta till slöjdlärarutbildningen och det är inte så konstigt. Jag fick där möjligheten att göra andra saker än jag normalt skulle ge mig in på och bli inspirerad och utmanad av nya områden. I början av vävkursen termin tre gick vi på en utställning om folkkonst på Östergötlands museum för att få inspiration till en bildväv. 

På utställningen fanns fyra stycken så kallade varglappar. De var helt nya för mig och fascinerade mig med sina bilder och sin historia. Varglappar användes från medeltiden och fram till 1800-talet vid vargjakt. På hemsidan från Näshults Bygd och Historia kan man läsa följande:

"Farliga djur eller djävlar avmålades på linne och lapparna bands ihop med rep till långa flaggspel. Jaktområdet avgränsades med varglapparna och drevkarlarna drev vargen mellan varglapparna mot ett vargnät eller fångstgrop där den sköts. Vargen skrämdes av de flaxande bilderna och tordes därför inte bryta igenom kedjan"

Varglapp - målad på textil

Detta fick mig att fundera på vem som är ”vargen” i dagens samhälle. Människan har ju alltid varit rädd för vargen och det har inte alltid varit en rationell rädsla. Finns det ”vargar” ibland oss idag som vi går omkring och är rädda för fast det egentligen inte finns någon anledning att vara rädd?

Jag tänker på invandringen, människor från andra länder och andra kulturer, människor som kan te sig skrämmande på grund av att de tycks vara annorlunda. Jag tänker på HBTQ-personer, som också kan uppfattas som annorlunda. Annorlunda skrämmer lätt. Jag tänker på om det finns varglappar idag som människor gömmer sig bakom för att skrämma det skrämmande annorlunda. Så klart det finns. För att bara ta ett exempel, NMR, nordiska motståndsrörelsen, marscherar under en grön flagga med en svart pil på. Den moderna varglappen.

Med min bildväv ville jag skapa en ”anti-varglapp”, där jag tagit färgerna från HBTQ-rörelsens regnbågsflagga. Regnbågsflaggan som symbol för just det annorlunda, men för toleransen och acceptansen av det annorlunda. Min bildväv är mer böljande än förlagan, i flera nyanser och i flera texturer. Det annorlunda kan till och med vara väldigt vackert.

Regnbågslapp på björk

Att väva en bild i vävram är ett tidskrävade arbete men väldigt roligt. Jag började med att skissa hur jag ville att den skulle se ut.

Skiss

Den uppmärksamme ser att skissen är spegelvänd jämfört med det färdiga resultatet och det beror på att när man väver efter skissen så väver man med baksidan av bildväven uppåt. Jag valde två nyanser av varje färg i regnbågsflaggan. 

Man börjar som i all vävning att spänna upp varpen i vävramen. Jag använde vitt lin i varpen.

Varpad vävram

Jag lånade många böcker om bildväv för att hitta beskrivningar på tekniker. I grunden har jag tuskaft med inslagsrips eftersom varpen döljs helt. I de raka partierna i färgbyten har jag blandat tekniker; kelim där det blir ett hål längs skarven, jag har lagt de olika färgerna omlott, tandat dem, om en varptråd samt snurrat dem om varandra i skarven. Jag har också ett parti gult med ryaknutar, några rader floss i det blåa fältet samt att jag gjorde ett hål där varpen syns i det röda.

Början

Material

Omlott

Kelim

Hål

Här ser man bilden färdigväv och det är baksidan som är uppåt.

Baksidan

Som avslutning gjorde jag en orientalisk fläta.

Orientalisk fläta

Jag är mycket nöjd med resultatet. Det är som sagt tidsödande att hålla på med men det går att väva mycket detaljerade bilder om man vill. En rolig teknik som jag vill jobba med igen.

Regnbågslapp

Regnbågslapp på björk

kan man vara textilpoet?

 Sängvepa

När jag gick slöjdutbildningen i Linköping hade vi en termins vävning. Bland annat vävde jag en, vad ska man kalla det, vepa eller smal filt att ha som dekoration i fotändan på sängen, en sängvepa. Den hade ljusgrå botten i varpen av bomull/lin och ljusgrå, svart, rosa och orange inslag i ull. Vävtekniken var daldräll som man traditionellt vävt linnedukar i eller tunna skjorttyger. Jag valde att skala upp det och väva det i helt andra färger. Under redovisningen av våra alster pratade vi om uttryck, ett ord som ofta används i slöjden, även i skolan. Vad har föremålet som skapats för uttryck? Ett ganska svårt område om man vill komma ifrån ord som fin, bra eller snygg… Min lärare Katarina tog upp min vepa, tittade på den och sa att den är som poesi. Det är nog det finaste någon sagt om något jag skapat. Poesi. Kan ett textilt föremål vara poesi? Jag har tänkt på det ganska mycket på sista tiden och kommit fram till att det kan det. Färgerna är mina ord och tillsammans med teknik och mönster, bildar de meningar och verser. Jag har kommit fram till att målet med mitt skapande är just skapa poesi. Ibland planerar jag i detalj hur det ska se ut men lika ofta har jag bara en bild i huvudet och så låter jag färg och form växa fram. Det gemensamma med båda vägarna är att harmoni är väldigt viktigt; harmoni med färger och mönster. Jag vill att man ska känna något när man tittar på mina föremål, att de ska tala till en likt en välformulerad dikt. Jag hör ju själv att det låter oerhört pretentiöst men jag låter andra bedöma om jag lyckas. För mig är det riktningen mot och inspirationen i att skapa poesi som är det viktiga.

Inspiration

Skiss

Solv- och trampmönster

I vävstolen

I vävstolen

Färdig

Matchande kuddar

Sovrum

premiär för garderobsverkstan

Sommaren 2018 gick jag en kurs i elektrobroderi på Skurups folkhögskola. Med på kursen var också min vän Katarina. Vi lärde känna varandra för en massa år sen när våra pojkar spelade i samma fotbollslag. Även Katarinas vän Clara var med på kursen. Det får bli ett eget inlägg senare om kursen och vad vi gjorde men nu vidare i historien. Där i den ljumma sommarkvällen efter ett glas vin började vi prata om det här med att skapa och vara kreativ men aldrig visa upp för andra vad vi håller på med. Tänk om... Skulle inte vi kunna... Det borde vi ju göra...

Vi åkte hem och kom in i vardagslunken igen och tankarna glömdes bort, eller inte helt och hållet. De fanns nog där hos oss alla tre men inte förrän sommaren efter, 2019, hände det något igen. Jag och Katarina var hemma i min atelje och hjälptes åt att sy då vi kom att prata om det igen. Skulle vi inte ta tag i det här och göra något tillsammans och visa vårt hantverk och det vi skapar?  Jag hade en idé om att göra kuddar. Alltså göra kuddar på riktigt; väva, tova, brodera, sy... Min vision var kuddar mer som ett konsthantverksföremål än en vanlig kudde. Dessutom hade jag sett att en kvinna som både jag och Katarina känner, fått en kudde accepterad till Vårsalongen på Liljevalchs. Den var inte alls så märkvärdig tyckte jag så om hon kan så kan jag. 

Sagt och gjort, Clara var med på tåget hon också och i rykade rappet bestämde vi att nu kör vi. Datum och lokal bokades för vår allra första utställning som skulle gå av stapeln den 24 november samma år. För att sätta ramarna och framförallt komma på ett namn för vår lilla grupp åkte vi till Claras fantastiska ställe på Österlen en helg i slutet på sommaren. Miljön, sällskapet och flera glas vin senare hade vi det. Namnet. Vi skulle heta Garderobsverkstan. Under hela våra liv har vi skapat saker hemma i vår egen lilla värld och nu var det dags att komma ut på riktigt. Så Garderobsverkstan föddes där och då, i en lummig trädgård i Simrishamn! Nu var det bara att hem och sätta igång och skapa.

Jag hade ju redan innan bestämt mig för att köra på kuddar. Det kommer ett eget inlägg eller två senare om just mina kuddar. Clara bestämde sig för smycken, hon gör bland annat fantastiska pärlinfattade stenar och Katarina för keramik som alltid legat henne varmt om hjärtat. 

November kom fort den hösten och så klart blev det extra mycket jobb i slutet för att få allting klart. Det var tre rätt så spända utställare som öppnade dörrarna för Grejor och glögg som vi kallade det, den där ruggiga novemberdagen i Malmö. Vi hade ställt upp våra saker, värmt glöggen och tagit fram skumtomtar och pepparkakor. Tänk om ingen skulle komma? Men vi ororade oss helt i onödan. Familj, släkt och vänner kom och delade den här dagen med oss. Några alster sålde vi allt, men den här första gången var fokus på att vi gjorde det, vi vågade blotta oss och visa våra alster.

Vi fick förståss mersmak av detta och planen är att ha nästa utställning i påsk och då i Simrishamn.

 

Garderobsverkstans första utställning! 

 

Katarinas änglar och Claras smycken. Några av mina vävda kuddar i bakgrunden.

 

Katarinas "Oddballs and things with wings"

 

Katarinas krokodil och Claras halsband. Alla stenar är möjliga att få i sitt halsband.

 

Jag hade också virkat några grytlappar som jag sålde, unika var och en. Precis som Kartarinas två färgglada Oddballs. 

 

En lycklig trio utställare. Vi gjorde det!

förkläde

I julklapp fick min dotter ett förkläde av mig. Kruxet var att jag inte hann sy det innan jul så hon fick bara en liten lapp av tyget. Ett rosa tyg med blommor på. Igår satte jag igång med förklädet, kunde ju inte låta henna vänta hur länge som helst. Modellen är från typ sextiotalet och jag har kopierat ett förkläde som min mamma hade. Jag tycker om modellen då den verkligen täcker ordentligt när man lagar mat eller diskar. 

 

 

Tyget kommer från ett parti material jag fick av en gammal kollega (tack Lena), ficktyget (som jag faktiskt sytt ett förkläde till mig av) från resttyglådan och kantbandet var över från en klänning jag sydde i somras. Återanvändning med andra ord, bra ur miljösynpunkt och för plånboken. Det enda jag behövde köpa var en trådrulle eftersom den orangea tråden hade tagit slut. 

 

 

Förklädet har en volang nertill och jag bir mer och mer kär i min overlockmaskin. Tänk att den i ett svep både rynkar och syr fast volangen. Hur smidigt och hur enkelt som helst! Fickan vill jag gärna bryta av med ett annat tyg så det händer något.

 

 

Jag syr alltid på en lapp på mina saker, det har har ni sett förut. Det står ego på framsidan och på baksidan står det by annaj. Jag har ett stort lager så jag reder mig ett tag. 

 

 

Förklädet var uppskattat av mottagaren och jag har till och med testat det själv när jag var hemma hos henne och hjälpte till lite. Det funkade!

 

Kram

nytt garnprojekt

Gott nytt år! Jag är tillbaka här på bloggen. Min plan är att vara mer aktiv här och visa vad jag gör och skapar. Under julhelgen som gick började jag fundera på att virka en filt av mitt restgarnslager. Jag har en hel del tvåtrådigt ullgarn i olika nyanser av grått som jag virkat filtar av tidigare plus lite färg också i gult, rosa och orange - otippat eller hur? Men filten har inte riktigt velat komma till mig. Jag funkar oftast så att jag kommer på vad jag vill göra och sen sätter mitt huvud igång och skapar, ibland medvetet men lika ofta jobbar huvudet liksom i bakgrunden och det är bara att vänta tills mönstret dyker upp i mitt medvetande i färdiga bilder. Det hände idag. Nu vet jag hur jag vill ha det. Jag gav tankeverksamheten lite skjuts på vägen genom att plocka lite med garnerna och klämma och känna på dem. 

 

 

Det kommer att bli en grå filt i olika nyanser med inslag av rosa, cerise, senap, vit och orange. Jag kommer att virka den i ett stycke med fält/ränder men jag kommer också att fälla in små kvadrater i mönstret. I slutet av förra året jobbade jag mycket med kvadrater (återkommer med det i ett annat inlägg) och jag känner mig inte riktigt färdig med dem så kvadraterna får hänga med in i 2020 också.

 

 

Det känns bra att vara tillbaka här och att vara på gång med skapandet 2020 - det kommer att bli ett bra år.

Kram 

rosa kappa

När jag fyllde 50 år för ett par år sen var vi i New York. På min födelsedag fick jag spendera en lång stund i den klassiska tygaffären Mood. Min stackars man satt på en bänk och väntade på mig. Vet inte hur länge jag var där inne. Hursomhelst så köpte jag material till en kappa på Mood; ett starkt rosa ulltyg, ett mönstrat sidenfoder, ett rosa skinn, ett skarpt orange skinn och tre stora oranga knappar.  Sen kompletterade jag hemma med några vadmalsbitar och ett grannlåtsbroderi som skulle blivit nåt annat.

 

Del av skissen av den blivande kappan:

Ena ärmen hade jag tänkt mig nunotovad. Det betyder att man tovar ihop ull och siden. Dessutom skapade jag ett mönster av ull ovanpå sidenet. Mönstret inspirerades av fodertyget. Nedan kommer ett antal bilder på tovningsprocessen:

Till kappan virkade jag små blommor i ett ullgarn som jag nåltovade fast och sen broderade stjälkar:

Kappan som den blev. Fickan sydde jag dubbel, en smal mobilficka i skinn och en lite större ficka i ull. Det var delvis rätt tungt och sy i skinnet och lite fick jag sy för hand:

 

elefantboken

Idag har lille Nils fått boken jag virkade för ett par år sedan under första terminen på min slöjdlärarutbildning. Boken heter Elefantboken och är en aktivitetsbok. I den finns geometriska figurer att passa in, en tittut-figur, en fisk i ett nät och en sida att känna olika texturer på. Den var populär direkt, mest att äta på förståss, men jag hoppas att den kommer kunna aktivera den lilles andra sinnen också senare.